Liggandes på golvet
Likt en bebis i fosterställning

Vill kräkas ur mig det som gnager
Det som stormar inne i mig

Jag dör nu tänker jag
Håller för öronen och gungar rytmiskt
Ska det sluta så här

Jag kan inte andas
Vill inte leva så här

Skamfläcken på golvet är jag
Hon som gråter i tystnad
När omvärlden runt omkring bubblan fortsätter leva

Önskar jag kunde avsluta det lilla som finns kvar
Men inte ens det klarar jag av
För jag är så jävla misslyckad i mitt eget landskap av självömkan