Tankar så fria från press
Känslor så obegränsade, ingen stress

Vinterlandskap och juletider täckta i snö
Värme och vänskap när allt kommer upp i tö

Vi skulle aldrig känna ångest eller sorg
Vår idyll var en ointaglig borg

Tiden må gå, men minnen sätter sina spår
De är än starkare när det nalkas mot vår

Ni lever nära, men ack långt bort
Mitt mod räcker inte, det är kort

Jag söker nå bakåt, till den lyckliga tid
När jag ännu inte utsatts för hån eller nid

När jag ser er härnäst på stan
Är det då ni som bär med er barn?

Allt förändras, till det ena eller det andra
Jag vill ej på dysterhetens stig vandra