odödlighet var det jag förknippat
med vem du är

tankar var raderade att du
skulle en gång somna in

min hand på din kista
vemodets ros ovanpå

brännheta tårar träffade
du låg där i och jag fick aldrig säga förlåt

jag hade svikit dig det sista jag gjort
jag hade inte räddat dig

min själ skulle aldrig läka, inte ens med tid
den kärlek jag känt för dig var i allt omkring

du hade oskyldigt fått en kniv i ditt bröst
jag hann inte säga farväl innan du var i en annan värld

det går inte att greppa, jag vill bara ha dig här
varför måste den som minst förtjänar det tappa andan

du hade varit mer levande än de flesta
ändå så flög du iväg bortom horisont och syn

smärtan är för verklig
den enda önskan jag nu hade kunde inte slå in