jag kunde falla
falla hårdare än en sten emot jord

kontroll var det jag precis fått när allt
blev ett skred som skadade det jag byggt upp

mitt liv var att falla i en grop i jorden
det blev mörkare och kallare tills solen slutade lysa

dagar och nätter gick med tårar som föll likt regn
ett regn som ökade i styrka tills det öste

minsta skråma av ondska gjorde så ont att det inte gick att andas
det hände när man föll ner i en underjord

jag hade tappat ett hem, en kärlek och ett liv
det gick inte att beskriva när man tappade lyckan

trots tidigare trauman var man där igen och satt fast i tårarna som ramlade
hjärtat visste inget annat än ordet aj

negativa klor hade mig fångad i ett grepp
jag ville därifrån men var en fånge i den grop jag fallit

längtan efter att resa mig och känna solen le
var stark och jag sträckte någon styrka jag inte förstått fanns inom mig

dagar gick men jag kom närmare kanten till ovanjord
till slutmsåg jag en sol utan regn som forsade

i glädje kysste jag världen för var den var och försökte acceptera att
livet skakar av vingar och fall, inget du kan göra bara vara kall och le emot den kyla som höll dig fånge i sin värld

du kanske kommer dit igen men låt en låga lysa och leda din väg
det är en stege som ibland rostar och varje steg räknas när man ska ta sig upp

så nu är det farväl till skuggan, jag har tagit mig samman igen och till och med när jag kommer dit igen så tänker jag inte falla lika djupt så att jag varje gång får en mjukare smäll

jag lär mig för att jag förstår att det inte går att fly utan bara att leva med det omkring
så jag väljer ett starkt leende som gnistrar och det kan ingen ta oavsett vad den gör

så låt mig falla igen men jag kommer aldrig dö självmant, mitt sinne kommer leva
tills min kropp dör och då ska jag skina även i mörker och le i regn

Jag lever, endast en gång och det ska vara vid sidan av en sol