Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hopplöst




Det borde ha varit du och jag nu
Vi skulle ha haft vår tid
Suttit i soffan i timmar med en tekopp och pratat om allt som du sa

Vi skulle ha gått hand i hand genom skogen och skrattat

Sen skulle du ha kysst mig så jävla mållös att jag aldrig mer ville andas
Talat om för mig hur vacker och unik jag är i dina ögon
För det har vi drömt om länge
Fantiserat

Jag skulle ha fingrat på dina tatuerade armar
Lyssnat på dina historier från ditt trasiga liv du levt
Dragit in din doft i mitt sinne
Och berusats av din närhet

Men vi
Vi är inte dom som får varandra
För vi har allting emot oss just nu
Och du kan inte plocka den där snäckan du pratar om

Jag har raderat allt av rädsla
Minns snart inte alla ord du skrev till mig
Men jag försöker komma ihåg känslan dom gav mig
Och den känslan är fan den skönaste jag upplevt på väldigt länge



(Och varje gång du ger mig små tecken hoppar mitt hjärta frivolter för att sedan gå sönder i bitar)


Hopplöst




Fri vers av Tess74
Läst 274 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2015-02-12 22:13



Bookmark and Share


  Alexander Gustafsson
okej, detta känner jag typ igen
fast det är ingen kille med tatuerade armar
utan mer, en vilsen känsla av att allt som är värt något, kommer skit sig i näven...
2015-02-18

  Kaptenlöjtnant
gillar du inte min patetiska kommentar
2015-02-13

    AgnesKenshin
så underbart skrivet om nåt så hopplöst
2015-02-13

  Kaptenlöjtnant
Du Therese. är inte du från trakterna där det var sån skogsbrand nyligen, vadå då? Jo för dina texter glöder.
2015-02-13

  Lars Hedlin
Stark i känslan..En av dina bästa tycker jag! Kram
2015-02-13

    ej medlem längre
jag älskar denna!
2015-02-13

    MichaellQ
Bra skrivet..
2015-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Tess74
Tess74