Natten vilar tungt över staden och dess ljus
Från dess smutsigaste gränder hörs brus

Genom tung dimma och tung snö
Ser jag oskulden som satts till att dö

Överallt fort av betong och portar av stål
En rutten dimma av gift och och smutsigt kol

Jag bevandrat gator, mötande anonyma spöken
Av djupare kärlek ser jag ej röken

Själar tomma av självskadebeteende och missbruk
Jag skrapar på ytan, finner bara det som smittar, gör mig sjuk

Narkotika och svarta klubbar
Över mänsklighetens "dekis" jag snubblar

I denna metropol jag är satt till att leva
En stad vars ögon är så skeva