finns i februari
tätt följda av varandra

en natt för 39 år sedan
klövs luften av en signal
hon fanns inte längre kvar

på samma datum fick
jag igår ett papper
i min hand

där ett annat avslut var skrivet

           *

han gav sig iväg
till ett land
som inte syns
idag för 40 år sen

en grön kanin
fick följa med på vägen

vissa gåvor är till låns
kortare eller längre tid

i många år gjorde psalmen ont

”Herren tar och Herren giver”

så på samma datum
7 år senare
kom en ny gåva
ett nytt liv

hon mötte världens ljus
och såg in i min blick

psalmen kunde återigen
sjungas

”Herren tar och Herren giver”

               *

idag skrev jag på ett annat papper

en fortsättning
på ett slut

ingenting är givet
livet slingrar sig vidare

jag ser på bilden av kolibrin
som jag fångade med kameran
en gång

det ser ut som den står stilla i luften
men vingslagen är snabba
80 vingslag i sekunden

vi pratade om tröttheten idag
och om tomheten

och sorgen
för den som räknas ut

vi kan bara vänta
hur många vingslag i sekunden
behövs för att vi ska stå stilla

på tepåsens snöre
sitter en liten tegelröd lapp
där jag läser
”Patience is looking
at the night and
seeing the day”

© Eva Langrath 19 februari 2015