Jag rör mig i hallen som en gång var full av lek och skratt
En plats för barn, för djur som hund och katt

Jag beskådar dessa foton, som förtäljer om lycka och sann kärlek
Som för vissa krossas och leder till splittring och djupt svek

Jag håller honom hårt
Det smärta, känns så svårt

Jag ser detta hus som är en del av mig, som är mitt unga liv
Trots småtjafs, trots bråk, trots broderns ständiga kiv

Jag lämnar huset och foton av lyckliga familjer, går ut i en varm sommar
Bland grönt gräs, bland sjungande fåglar och växter som blommar

Jag hör ett ljud från fickan, förvånad likt ett fån
Det är bara min enkla mobiltelefon

Jag ser vem det är, min älskade fru
Borta alltför länge, dags att röra sig nu

Jag hör: "Älskling, kom hem! Jag och barnen saknar dig!"
Trots allt är livet än i vuxen ålder en lycka, det är skonsamt mot mig