Jag reste mig upp lämnade staden bakom
Tunga höghus, smuts och giftig luft
Trött på allting, trött på dysterheten

Inledde jag en resa, som alltid inleds med små steg

Jag vandrade bortom stigar, förbi parkbänkar, bortom lyktstolparna
Sökte mig mot det vilda, det otämjda, det som skänker njutning
Beskådande molnen i fjärran som dansar längs med himlen

Fortsatte jag en resa, som alltid inleds med små steg

Jag drog mig djupare inåt, viftade bort grenar och buskage
En skymning som färgar himlen blodröd och vinden som dansar i håret
Det enda vackra som betyder något stod så framför ögonen

Jag stannade upp på min resa, som alltid inleds med små steg

Jag satte mig ned beskådandes de mäktiga träden bortom
Den stilla sjön, med brisen smekande dess hy
Bergen långt bortom, huserande mystiska hemligheter människan ej rör på

Jag avslutade resan som alltid inleds med små steg