Jag närmar mig eken, närd av människors blod
Rötter når okända gravar, de som saknar allt mod

Långt inne bland de döende ruttnande träden
Där svarta döden dräpt livgivande säden

Olyckans korpar kraxa
I natten jag hör deras svarta vingar flaxa

Ett omen om döden
Ett varsel om nöden

Jag vandrar över fälten, gentemot en osäker framtid
Längtande efter det som kan ge mig evig frid