Så, nu sitter jag ännu en gång i mitt eget rum i en (nästan helt) egen bostad och funderar över vad jag gjort.
ett nytt kapitel, en ny chans och ännu en gång gick allt lite, lite för fort.
jag minns senast när jag hamnade i en ny stad, då för att börja studera.
där och då fick jag mycket omställningar i mitt liv och det fick mig att fundera.

Den där mysiga lilla hålan i smålands skogar blev mitt privata woodstock, Las Vegas och på samma gång Hem,
fick nya vänner och fiender men lyckades aldrig riktigt bli en av dem.

Det var alkohol, droger, sex och rock n' roll i en enda stor dimma.
Jag gjorde mycket dumt och många misstag men ångrar faktiskt inga.
"För ånger har man inte mycket för om man inte äger en tidsmaskin"
det hörde jag i någon film och tyckte det lät ganska fint.

Ärligt talat så har jag ingen aning om hur jag lyckades överleva all den där skiten.
det enda som hände var att jag då och då kände mig lite sliten.
Där såg jag botten av helvetet, jag såg djävulen i vitögat och spottade.
med ett fånigt flin stog jag på avgrundens kant och jämfota hoppade.


Hultsfred blev helvetet som tuggade i sig min själ och spottade ut mig igen.

jag hade väldigt roligt och lärde mig mycket men skulle aldrig vilja göra om det,
men va kan man säga? Cest la vie, sånt är livet!
Den gången gick det käpprätt åt helvete, de tre bästa men samtidigt värsta åren av mitt liv.
Nu har jag ännu en gång tagit mina 20 års största kliv.

Nytt place i en ny stad i ett nytt land,
fyfaan vad jag saknar skeppsvikens sand.

men den här gången skall jag lyckas, det skall gå bra det har jag lovat mig själv.
nu gäller det oxå bara att jag tror på det själv.
Jag lämnade mycket bakom mig, bara packade en väska och drog,
Ett äventyr av kaliber jag aldrig varit med om tidigare,
frågan är om jag någonsin kommer flytta tillbaka eller bara dra vidare...