Kära Farmor

är du här bredvid mig?

i ögonvrån jag ser dig

känner din närvaro

din nyfikenhet

Vi kände inte varandra så väl

men delade några kära minnen

Den gången jag blev lämnad hos dig

och jag grät i två dygn!

Hur stod du ut...

Eller hur jag fick lära mig ordet för

"nog", för att inte övergödas av din välvilja

Dina grova händer som alltid var i gång

Alla körsbärsblommorna som rengade ner

över mina vattkoppor

Alla orden som varken jag eller du förstod

Jag minns tavlan du hade över sängen

Den var en flicka ensam i blått

Lika ensam som du och jag, Farmor.

Vi är väldigt lika.