Så där från ingenstans

när han går upp för trappan

iväg till sitt rum

säger han:

Du har en fin röst.

 "Du har en fin röst"

 upprepar jag tyst

Vågar inte störa frasen med

att fråga vad det kom ifrån

Jag tror nu...

Hörde jag fel?

Han är bra på att hullerombullra mig

som jag har försökt att ge svar till alla hans miljoner frågor  

Alla fina pratstunder

Och ännu fler frågor har han väckt hos mig

Av förundran 

kära sonen.