Du säger att vi kan vänta.
Att vi klarar av det om vi två är på riktigt.

Men tänk om jag inte vill...inte kan...inte orkar vänta.
Jag vet att jag inte kommer släppa när du är här.
Men just nu gör det ont i mig.

Du säger att vi måste låta det ta tid.
Att vänta är det fina i det här.

Men jag säger att du i så fall får vänta själv.
För jag är klar och jag kommer för att hålla dig och aldrig släppa.