Jag känner mig som den lilla flickan som blir förälskad i den där charmiga killen som ger henne lite extra uppmärksamhet. 

Jag läser hans svar om och om igen. 
Jag lusläser dom andra gratulationerna på hans facebook och kontrollerar hans svar på dom.
(Är dom lika personliga?) 

Bryr han sig på riktigt, eller är han bara artig.

Vi var ju aldrig särskilt personliga med varandra. 
Bara några fredagar när jag drack vin och letade efter någon som kunde förstå mig.

Antingen så är du så satans bra att du förstår mig.
Men jag tror att du bara är väluppfostrad. 

Men jag tänker ändå se dig som en sexig sjöman som kan sätta min värld i gungning. 

För tänk om

Liksom.