Natten tycks mörkare än någonsin
Jag beskådar de mörka moln som skär igenom iskall atmosfär
Som fullbordar de fördömdas tid
Eufori och misär, lidande som fullständigt tär

I en labyrint av mörka minnen, av gånga svek
Tvingas du leka mörkrets lek
Så många gånger förr tycktes gången framför fylld av ljus
Nu blott ett virrvarr av hat, av skriande brus

Beträd denna spegel, som lockar med skratt
Som förvandlar dag till olidliga natt
Så länge har denna plats skadat din själ
Skåda blodröda spår, från huvud till häl

Ja, livet tycks så mycket dystrare
Jag bevittnar svarta fåglar, skådar beklagande maror
En tid av ovisshet, en era av osäkerhet
Men som varslar om risker, som sjunger om faror