Polismannen påstår att du slog ett slag mot hans ansikte men att det missade och plötsligt hoppade du på hunden.
Även om jag inser det olämpliga i det så kan jag inte låta bli att le.
Om jag frågar så här: minns du någonting från denna kvällen?
Nej inte mycket mer än att han kom med hunden och att hundjäveln skällde hela tiden .
Sedan låg hunden och jag på stationsgolvet medan polisen sparkade på mig.
Så erkänner du att du riktade ett slag mot polismannen eller inte.
Jag kan varken erkänna eller förneka , jag minns inte.

Kanske är det så att bara en alkoholist jämför den första klunken alkohol med en förälskelse men så var det i alla fall för mig,som att bli kär. .Några klunkar direkt ur flaskan och ett lyckorus gick genom kroppen.Jag var fast.Och ingen skulle få ta henne ifrån mig.