Östersjöns vatten


Det seglar en skuta när månen är ny
Den seglar mellan Östersjöns hamnar

Den lättar ankar, i aftonhimlens sista röda sky
Och dess storsegel själva himlen famnar

Du får gå ombord, om ditt liv har gått på grund
Du får alltid mönstra på om natten

Du får följa med och träffa en fjärran vän en stund,
Hon som älskar dig bortom alla vatten…

Den har lastat i Simris
Den har lastat Szczecin
Nu ångar den fram mot S:t Petersburg

Bogsvallet plöjer
Och stjärnljuset sår
En sådd till de svältande själar…


Men över alfåglars sång
Och över bränningars brus
Hörs tranorna ropa i fjärran:

Kom älska oss mycket
Kom älska oss nu
Vi är dina vänner i natten
Vi flyger, vi svävar
Vi trumpetar till din väg
När det gryr över ensliga vatten.






Jag träffade en flicka vid Bornholm en natt
När vi låg där och silade stjärnljus

Hon hette Martina
Var rågblond och brun
Och hennes leende var smittsamt och varmt

Vi gick ner till stranden
I majnatten ljus
Och sjöfåglar visslade vår väg

När vi gick över sanden dök sälarna upp
Och Martina tala till dem

De talade om lyckliga länder
Och om stormar och nätter som var

Och från ingenstans
Och överallt
kom sälsång och måsskrin till svar

Kom älska oss mycket
Kom älska oss nu
Vi är dina vänner i natten
Kom älska var fena
Kom älska var labb
Som plöjer våra nordliga vatten









Jag träffade en flicka i Tallinn en natt
När vi låg där och lossade drömmar.

Hon var vacker som en vårdag
Hon var smidig, hon var stark
Men tårarna flöt i strida strömmar.

- Jag behöver ett råd av en vän och en poet
- Jag behöver ett råd vid ett vägskäl

- Min älskling är soldat i en främmande armé
men han säger att han aldrig mer vill strida

Han vill sätta bo med mig
Han vill lägga not och rev
Och det strålar omkring honom när han skrattar…

Kan han bryta sitt gevär?
Är han både stark och kär?
Och spelar han vackert balalajka?

Ja, han är stark som en björn
Och han spelar som en fors,
I hans sällskap är inga nätter långa…

Så, kom älska mig mycket
Kom älska mig nu
Jag vill ha dig hos mig i natten.
Jag vill glömma historien
Jag vill bli din fru
Här vid Saaremas blågröna vatten…






Jag träffade en flicka i S:t Petersburg en kväll
När vi låg där och lastade drömsand

Vi gick nere vid Neva, Natalia och jag
och det luktade av vår uti vinden

-Försök fånga mig! sade hon då plötsligt
och så sprang hon mot solnedgången bort

Först som en liten flicka,
men sedan som en himmelens hind.

Jag sprang och jag sprang
och först vid havet kom jag fram

Då tog hon mina händer
och tittade djupt i mina ögon

Jag ser att du har lidit, sa hon,
att du har lidit oerhört.
Hur kunde de göra så mot dig, mitt älskade barn?

Men havet och jag skall läka dina sår
När saltstänk lagts till år, år efter år
Så kysste hon sakta min kind och viskade:

Kom älska mig mycket
Kom älska mig nu
Du kan inte vänta till natten
Jag är dina drömmar
Vi skall älska här nu,
här vid Östersjöns skummande vatten.






Det seglar en skuta när månen är full
Den seglar mellan Östersjöns hamnar

Den är lastad med drömmar av renaste guld
Och är älskad varhelst den än landar

Den har lossat i Åbo
Den har lossat i Riga
Nu seglat den hemåt i natten

Bogsvallet plöjer
Och stjärnljuset sår
En sådd till de svältande själar

Men över juninattens ljumma bris
och över blommande doftande stränder
hörs svalornas kvitter i gryningsdis
kring alla Östersjöns länder

Jag älskar dig mycket
min sovande vän,
men du var aldrig ensam i natten…
Jag drack dina drömmar,
och jag väcker dig nu
för det gryr över Östersjöns vatten.




B.E 11/10 2003