Jag vandrade längs glömda stigar
Jag kom fram till havet, när hösten var hård
Jag frös in i märgen när stormvinden piska
Jag var ensam i natten
långt från värme och gård.


Jag snara en gädda
Jag redde ett läger
En eld jag tände vid martallens rot.



Så kom då snön över berg och dalar
Så gnistrande vacker,
men så bitande kall


Av en utmarksbonde,
jag bytte fiskar mot gryn.
Och sakta,sakta långt där inne i skogen
Det stiger en skälvande rök emot skyn.


Det var julnatt nu och uven ropa
Stjärnorna blinka och lohannen tjöt
Men djupt därinne i bergets hjärta
Satt jag varmt och säkert med ett stort fat gröt
I drömmen sväva jag så sorglöst uppåt
Och mötte en flicka så ljus och söt






En vind av lycka det for i sälgen
Och jag vandrade vidare längs bäckens lopp

Och bina surra och vattnet glittra
Det skänkte ej mat
- men det skänkte hopp


Jag talade med djuren som jag mötte
De var som vänner från en gryningstid
En ekorre,en älg och en falk jag träffa
De kom och satte sig helt tätt invid.


De sade:
- Nu är våren kommen,
- och du kan vandra trygg,
här i vår vackra skog

- Nej,sade jag
- Jag är ”lyst” i var mänsklig boning
och deras hundar hetsar redan framåt i mina spår
- Kan våren tvätta bort min vittring?
Kan någon läka själens sår?


Vi måste ta dig till uven i Tviklippsklyftan
Han läker själar
Och han har sett mycket under sina åttio år





Vi gick långt väster
Och vår blev sommar
Och ängar blomma och fåglar sjöng
Mina nya vänner lekte och stånga
Och jag tumlade fram med dem som i en dröm

Vad falken ej såg
Lurade ekorren bort
Annars brakade älgen fram, så jag ej blev förrådd


Till slut vi simmade sista biten
Ut mot Tviklippan i Västerhav
Och ekorren satt i tjurens krona
och falken klippte med snabba slag

- Var hälsad människa sa uven mäktig
Vad kan jag göra för dig, min vän?
Det har sagts mig att du kan tala med djuren
men att människorna vill få dig hän.

- Det stämmer uvfar, men mitt brott var ringa
Jag kämpade bara för de armas och fattigas sak,
i girighetens omänskliga land
- En skinka stal jag
och en dödsdömd befriade jag
- Mitt samvete är renare än vikens sand.

Det är gott min son, sa uvfar mäktig
där han satt på en rot
på sitt blygråa berg
Du och dina vänner stannar här ett år
Så har nog himlen fått en annan färg...





Ett år förrann här vid Västerhavet
Och ingen dag var den andra lik
När midsommar kom samlade oss uvfar igen
Och över vattnet, hördes det nu musik

- Jag har sett dig
Och jag är nöjd med vad jag såg...

Havet har tvättat dig
Vinden har kammat dig
Men det är dina vänners glädje som har helat dig

De gav dig också falkens blick,
och älgens urskogsstyrka


Hör nu dragspel locka, från någon brygga
- Ro dit och träffa folk igen
Men glöm aldrig oss,skogarnas skygga
Och bakom varje stubbe har du en vän

Lev nu väl min son och minns att allt som hände
var inte bara en ödemarksdröm…
Det handlade om kamp och livsglädje
Och sådant som är bortom vanligt människoförstånd…

Så gå nu ut i världen,
du livets lycklige vagabond...