Allt skriker efter mig
dom blinkande apparna, elektronikens hjärtan som lyser orange, rött och det ska fylla oss.
Våra känslor ska må bättre. Vi verkar kompensera våra mänskliga behov i en värld som får oss glömma våra medmänniskor.
Vi bara finns för att ta och förlorar en människas värde.
Du sade att jag inte förstod eller visste pengarnas värde eller konceptet bak det, och jag sade att du inte visste eller förstod en människas värde eller dess komplexa värld.
Allt skriker efter mig, elektroniken som vill ha min närvaro.
Jobbet som tar.
Livet ger mig många svar. Men aldrig någon som behöver mig på det sättet.
Och någon som du kommer aldrig behöva mig eller säga mitt namn högt i ett tomt rum som bara rymmer dig.
Kanske ska jag sluta gapa efter för mycket(men jag vet att det inte ens är mycket ).
Jag vill bara ha kärlek och vara älskad.

Så jag laddar upp falska leenden.