Det är här jag är van vid att vara.
I tillståndet.
Som en själsfrände under så många år.
Kan inte ta mig ut. Och det kanske inte är meningen.
Min mening, med livet, det kanske är här.
I tillståndet.
Där jag bor och lever. Där jag finns och gror.
Älskar och hatar. I tillståndet.
Dom säger att det inte är bra, att det tär på mig.
Men vet jag bättre?
Har jag nånsin känt annorlunda?
Kanske en acceptans håller på och växa fram.
För mitt liv, mitt tillstånd.
Där jag bor och lever. Där jag finns och gror. Älskar och hatar.
Du platsar också där, jag gör rum för dig.
Vid min sida, håll min hand om du är rädd.
Jag håller dig vid liv, ser till att din tid i tillståndet uppfyller alla krav och förväntningar.
Tar hand om dig i tillståndet.
Mitt tillstånd.