Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den jävla blomstertid nu kommer

Det kunde ha varit en lycklig tid.
Det är inte konstigt att undra.
När ingen ser, när alla blundar. Ta bort det. Tänk inte. Då finns det inte.
För mig är du som en individ.
Och jag hatar dig.
Jag ångrar att jag lät dig se mig. Hela mig.
När ensamheten förlamar mig.
Jag såg honom inte ens, första gången vi träffades. Nu ser jag honom hela tiden.
Minns ni den tid?
Känn det, men utan konsekvenser.
Jag önskar att du hade träffat mig innan jag var så förstörd.
När jag fortfarande hade en chans.
Som ett skadat djur, blicken flackar, hjärtat slår, men vem är det som jagar?
Ta vad du vill, mitt hjärta.
Men ta aldrig mitt hjärta.
Mellan varje andetag, i mitt sinne du tar plats.
På min näthinna finns du.
Jag vet inte varför jag gör så, men jag måste minnas för att hålla er levande.
Jag är värd mer, mycket mer.
Lämna mig ifred, men gå aldrig ifrån mig.




Fri vers av Emma Fransson Forss
Läst 260 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-09-12 20:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Emma Fransson Forss