... är synnerligen subjektiv
eftersom referenspunkterna
vi alla var och en
har för att kunna ta till oss
och uppleva det utifrån
intill oändlig föränderlighet
bjuder på så många olika alternativ ...

... att allt det som finns
för oss att upptäcka,
utforska och utveckla
av allt det som livet bjuder på
inte kan bli annat än
absolut unikt för varje enskild individ ...

Rent objektivt
må vi leva i samma universum
och rent krasst
möta samma skeenden, situationer,
miljöer och personer
men jämväl
såväl se, känna som uppleva
det vi tar till oss genom våra perceptioner
på helt skilda sätt och vis ...

Ja, till och med när vi själva
återupplever specifika episoder
och eller situationer
så ser, känner och upplever 
vi dem alla var och en
på ett mer eller mindre
annorlunda sätt
vilket för oss
obarmhärtigt obevekligt bekräftar
att det ej blott bara är
vad som är stipulerat rent objektivt
vilket kan fastställas vara
vare sig fel eller rätt ...

Ty utifrån var vi befinner oss
här och nu i situationen
med hänsyn till tidigare
erfarenheter vi på vägen
från vårt föregående besök ernått
ser vi helt nya aspekter 
som skänker oss andra perspektiv
på såväl situationen i sig
som på det som är vårt liv ...

Kanske är det just dessa faktum
som gör att kärleken 
blir någonting så absolut övergripande
för oss att söka finna och få leva för ...

... eftersom kärleken 
den äkta, vackra, underbara
förmår att få oss till insikt om
vad som är eller borde vara
det allra mest väsentliga att bevara
som ett genomgående tema
under hela vårt liv ...

Men insikten om 
det jag här vill förmedla är den
att eftersom livet inte går i repris
finns det inget annat alternativ
än att fånga ögonblicken 
här och nu
och inte skjuta upp det
som vore det någonting
vi skulle kunna fånga sen ...

Något som gäller
såväl våra nära och kära
som till alla dem
vilka var och en är vår vän ...

Att kärleken till livet i sig
är en gåva lika stor
som förmågan
att fånga ljusglimtar 
är en insikt jag inte bara tror
utan är fullständigt övertygad om
djupt i själ och hjärta 
hos oss alla var och en bor ...

Men oavsett förutsättningar,
refernspunkter och perspektiv
vi får och ernår under våra liv
är våra mest väsentliga livskvaliteter
beroende av vad vi själva väljer
att såväl se, känna som tro ...

Ty såväl
lycka och välgång
som eventuell
olycka och åtföljande helvete
kan vara det
vi i vår verklighet ernår
utifrån samma utgångspunkt
beroende av de spår 
vi väljer att följa 
för att uppnå våra livsmål ...

Att finna den rätta
att älska och bli älskad av
underlättar den livslånga resa
vi framför oss har
på vägen från vaggan
till det som vid vägs ände
kommer att bli vår grav ...

För mig känns resan 
väldigt fattig 
och inte så där alldeles
inspererande och meningsfull
utan den dig
som är ämnad för mig ...

Du fattas mig!

... och jag saknar dig
mer än vad det går att se
vid vare sig en första,
andra eller tredje anblick
på det som syns utanpå mig ...

Kärleken till dig
och mina barn
är det som är det allra mest 
väsentliga för att skänka livet
verklig innerbörd och mening
såväl här och nu
som inför framtiden
för mig ...