Jag sov väldigt länge idag, det blir ju som ofta så utan planer.

Det är enkelt att leva säger vissa
men det som är enkelt är det jag skulle kalla att existera.
Det är bara att göra det är det också en hel del som säger
men jag tror inte att det är riktigt så simpelt.

Den sprängande känslan i bröstet, känslan av att allt som är en själv är på väg att implodera.
Det återkommande låset kring alla ens rörelser och sinnen.

Jag håller med de som säger att det är enkelt att leva, de som säger att det bara är att göra, för det är ju det.
Det vore ju det utan ångesten.