Som ett stort stim i en strid flod sköljde de fram på motorvägen. Han hade kört Tyresövägen och sen över Årstafälten för att hamna här, på Essingeleden. Här var det alltid överfullt, aggressivt, dammigt. Fula omkörningar, tvära inbromsningar och långa köer. Alltid dessa köer. Proppar. Stopp. Och sen någon bråttomåkare som bröt sig fri och sket i allt. Skulle fram. Nu.

Tempot var högt. Alltid minst 10 över hastighetsgränsen som något slags normalläge. Alltid dessa bråttomåkare som pressade sig fram och förbi där det inte gick att köra varken fram eller förbi. Tvingade andra att tvärbromsa, parera. Och sen blev det stopp. Igen. Snigelfart. Stopp. Igen. Ett stort förvildat stim i en strid flod som slickade asfalten, dammade upp allt. Alltid detta. Dag efter dag. Sverige igen.