Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min bror, mitt hjärta, kött och blod. Den här är tillägnad Dig. Vila i frid. Älskar Dig.


Stå på min balkong.

Det var igår
jag ställde mig på balkongens kalla cementplatta
tog några bloss från den för längesen bortglömda fimp som låg kvar
ja, tacka mig
Herre Gud
min kreativitet
Herre Gud
små små glädjeämnen
Herre Gud
uttalar jag för mig själv

Min egensinnade hjärna
lever ett eget liv
småflörtar med hjärtats puls
förför sensuellt
mina rödfärgade ådror
som
tenderar att skifta till blått
Herre Gud
Hjälp mig Gud
det var kallt idag min Gud

Sätt på John Lennon
och hans Imagine
för denna tragiska melodin
är orsaken till denna melankolin
som får mig att vrida tillbaks
timmarna
veckorna
månaderna
åren
då Du min kära bror
befann Dig här
en gång satt här
ja, han stod här
För i helvete Gud
vad tiden går

I denna kalla balkong
hördes det så många skratt
ekandes
ekandes
genom gatan lång
och det var Din röst
det var Du, Du min bror
som livade upp kvarteret

Var dag får mig att undra
hur du har haft det Broder
och jag vill säga dig
att jag inte glömmer bort
att älska Dig Broder

Men jag frågar dig Andrés
om Du saknar mig min Broder
Men inget svar
Det är kallt Andrés
Och jag saknar Dig Andrés
Och känner du också
hur kalla fötterna blir av denna cement min Broder?
Herre Gud
Jag blir så förbannad
känner mig så grundlurad
över mina frågor som endast befinner sig
mellan mig och min balkongs cementplattas area
och jag blir så förbannad
över att du här befinner dig
brevid mig och på min cementplatta
där du alltid i mitt minne kommer att befinna dig

Broder det finns inget
som kommer oss emellan
inte ens denna kalla balkongens
gamla nyfikna cementplatta

Och vill du fortfarande ha en Malboro Light min broder
här har jag sparat en åt dig..








Fri vers av CopyRight
Läst 427 gånger
Publicerad 2006-04-14 23:44



Bookmark and Share


  Flickan*i*L*för*Lycka*
*Stum* så himla fin och trots dess handling så att säga så kan man känna livet bränna genom dikten, du skriver så levande att till och med jag som inte ens kände honom börjar sakna honom, slutet tycker jag speciellt om, hoppfullt och sorgset på samma gång...
2006-09-10
  > Nästa text
< Föregående

CopyRight
CopyRight