Vi lever i ett konsumtionssamhälle där
det blir allt vanligare att man byter ut
partners som saker. Man möblerar om
och tror att kärleken till en ny ska lösa
problemen.

Idag har jag tagit hand om en pojke som
under en längre tid inte mått så bra.

Mamman och pappan är skilda sen några
år tillbaka och båda har skaffat sig nya
partners och nya barn.

Pojken har upplevt gräl och bråk sen små
barns tiden. Vårdnadstvister och rättsprocesser.

Han är arg och bitter på att han måste bo hos
sin mamma. Slår sina småsyskon och det är
daglig kaos.

Idag tog han en svart pastellkrita och målade
ansikte kolsvart. Drog svarta streck över armar
och händer.

Han kom till mig med stor tvekan efter lunch
rasten. Satte sig i soffan och började prata om
hur arg han är.
Läraren säger att mamman är
förtvivlad över pojkens beteende.

Jag ser en otrygg pojke som behöver bli
sedd och bekräftad.

Vi som arbetar på skolan ser och signalerar
men det är i slutändan föräldrarna som måste
ta ansvar för sina handlingar och hjälpa sina barn.

Vi har många elever som mår psykiskt dåligt pga
att föräldrar inte kan lösa konflikter och separationer.
De lever i kappsäck en vecka på varje ställe.
Föräldrarna har fri veckor och egen tid!

Efter en stund fick jag hjälpa honom att tvätta
bort det svarta............men det var bara det ytliga!