mitt hårsvall färdas med vinden när jag tänker tillbaka på vårt sundsvall
mellan två berg mötte jag dig och din ryggtavla
med mjuka drag målade vi varandras tankar till referenser av Rambrandt

du blev vacker
och jag blev ett svin

med rakbladsvassa tankar skar jag ur mig själv från ditt oförstående förstånd
å
vi flydde länder hand i hand när du försökte rädda mig från mig själv

du sa se
men jag bara blundande

blundande för kärleken och söp ner mig själv på självhat i skuggan av ditt leende
höll upp dina ögonlock med darrande spruckna händer
skrek ekande hot in i din själ

du gav mig sanningen kärleken omtanken med livet
skrev hälsningar på imman av min spegelbild
jag öppnade dörren och lät allt vi skapat fly ut från oss i ett korsdrag
av ljummen medelhavsvind

under palmkronan öppnades mina ögonglober för ensamheten
när jag hörde dina viskningar från förr


orden jag vägrade se