åh jag åkallar all min styrka
återvänder
doppar näsan i arkiven
shottar minnen jag borde
ha glömt
minns igen hur det var att vara
13 år och ensammast i världen
som om man visste något om världen då,
(som om jag vet något om världen nu)
det är viljestyrka som krävs,
i vagnslaster,
för att inte radera allt
slänga
pappersstrimla
avpublicera
men så vet jag också att
alla ord
alla tankar och alla texter
har tagit mig dit jag är idag
och det är väl inte så jävla fantastiskt,
egentligen,
men det är
steg
någonstans

i alla fall