Så ensam får jag ströva

i tid som vilsen är

förgången är min kärleksnåd

intill hemligheten när

Jag tömde min blick för dig

allt det ljusa tog du fatt

aldrig fick jag i kärlek nämnd

vandra i ekot av ditt skratt

Där lade sig undran plötsligt tung

slog följe på min vandringsväg

hur doftar våren sin blomma ung

när framtiden dröjer sitt steg.