en symfoni av kyssar
på min panna,
min arm
pokemonthemesong
säger han,
faller in i febrig slummer

han är ingen nattmänniska han
dygnsrytmiskt är vi en kosmisk röra
och han förstår mest raka rör,
han nickar sött åt för mycket
tolkningsutrymme


men


han låter nätterna vara mina
låtsas sova tills jag är klar
han behöver sina åtta, nio, tolv timmar
men han låter mig skriva klart

och bland så många saker
är det det som är mest smältsamt


- det och hans
spröda ögonfransar
gömda bakom perfekt kaos

ett blont bombnedslag,
en nykläckt fågelunge
efter åtta nio tolv timmar