det är den tiden på livsåren då jag
skär upp bröstkorgen
skalpellen blänker i vårljuset

drar ut trådarna i olika längder
färgerna klättrar utåt
sprider fast mig åt alla håll

de fastnar över kontinenter och hav
tentaklar sig fram
blodet väller ur revbenen

tänk om nätet brister och värmen
skvätter ner brösten
lämnar mig naken kall och stel

vad finns kvar om jag spricker?