Allt för länge har offret inom mig tagit mina val, spelat och omredigerat bilden. I en surrealistisk miljö befann hela jag, men halva mitt hjärta i alla andras händer.
Livet drabbade mig.
Allt hemskt var för att jag inte förtjänade varken mer eller mindre.
Livet jag aldrig valde.
Men en ny människa gror inom mig, och hon ska få vara allt som alla andra sade att hon inte fick lov att vara.

Hon är någon oavsett vad andra tillskriver henne.
Hon är mycket mer än vad ni säger att hon inte är och mer än vad ni väljer att blunda för.



Blinda.
Döva.
Det är vad alla är.