Åldern tar ut sin rätt
och inget mer finns att
dölja

Min snart 90- åriga pappa
åker ofta ut med sin bil
för att hjälpa mig i trädgården
och tränar armmusklerna med
vedhuggning

I söndags satt vi på altanen
och drack kaffe då några
oväntade ord kom från hans
mun
- Jag har alltid varit blyg!

Det har aldrig varit min syn.
Han har alltid varit öppen
och social. Cyklar ofta ner
till Kupolen och sitter en stund
på bänken och pratar med gubbarna.

Handlar åt mamma och slänger
ofta ihop en lunchsoppa.
Varje dag tar han sitt dragspel
och spelar en timme för att få
hjärngympa.

Gamla filmer på Tv är en hit. Skrattar
gott åt Åsa-Nisse.

För några dagar sedan satt han på trappen
och vilade sig och drack sitt förmiddagskaffe.
Plötsligt dunsade det till och en liten fågel
landade avsvimmad nedanför hans fötter.
Han tog den i handen och värmde den.
Efter en kort stund vaknade den till och han
satte den i syrenträdet. Han såg den lyfta och
den flög iväg!

Tänk om jag hade få suttit i hans hand eller
varit så nära min kära pappa.

Han var aldrig hemma när jag knackade på....

Enda gången jag var i hans händer har fångats
i denna balansakt....Han var atletisk och jag blev
duktig gymnast ....men det var långt senare