En sjuåring går där i ljuraparken
och vill sprätta upp magen
så allt faller ur.

Det tar sån tid. Speciellt när våren landat i denna lilla park.
Jag kommer hem alldeles försent.
Jag går där än.
På nätterna.

Det gör inget. Jag är inte väntad. Det finns inga tider. Jag får komma när jag vill. Jag orkar inte skynda.
Det finns världar här i parken. Onda och goda. Båda krafter vill ha mig kvar.
Här är det magiskt, säger de. Du behöver inte sprättas upp. Du kan sväva här. Verkligheten kommer sen. Men inte nu.
Jag seglar över dungarna. Inga ungar kvar. De är redan hemma,
min tid är annorlunda.
Det är den än.

Livet går inte fort. Det stannar upp på märkliga platser, som ljuraparken.
Längta inte tillbaka, lilla sju, Det är över nu.
Magen blev aldrig öppnad.

Jo, nu ljög jag ju. En vuxen lögn. En röd lögn.