Djuret inom mig rasar och precis som all jordens ilska
övermannar mig, precis just där.
Jag får yrsel och har dubbelseende, när jag vrider på huvudet,
tänk om jag skulle förvandlas till ett djur då.
Är djuret jag eller bara en fantasi, som en otäck känsla,
då allt går överstyr.
Där på natten drömmer jag om djuret, som när och tär
på ens skuldkänslor.
På dagen kan man knappt ana att det finns,
det är bara som en förnimmelse, då.
Kommer tillbaka natt efter natt och sjunger sin klagolåt,
spyr aska och eldsflammor, likt en storvuxen drake.
Hat, övermod, avundsjuka och girighet finns inom
oss alla i olika nyanser och så finns det inom djuret i alla högsta grad.
Det smyger sig på en, helt plötsligt och vi förvandlas till det.
Och vi smittar varandra och små och stora djur finns inom oss alla.
Stress påverkar djuret negativt och det växer, vi blir fartblinda
och knuffar oss fram genom tillvaron.
Bara att åka tunnelbana under rusningstrafik påverkar
våra nerver mycket negativt.
Ordet ursäkta finns inte längre i vokabulären hos folk,
de bökar stökar sig fram, en armbåge hit och en armbåge dit.
Vi måste stanna upp bli medvetna, se och värna om varandra.