Jag knackade och klev in. Bara sådär.
Som att det var fullständigt normalt. Som om jag varit din.
Som att vi kände varandra.
Som att vi delat ögonkast, eviga som leder till en kyss
Som om vi sovit så tätt
så det känts som en låt av Kent

Det ÄR en låt av Kent!

De känns ganska omoderna nu va?
De är inte så happening längre?

Precis som vi.

Jag klev in ändå. Trots att låten var gammal.
Inne i rummet insåg jag att den inte ens spelades. Det var länge sedan.
Då, när det var så uppenbart att den handlade om oss. Vi var tvungna att titta bort när den spelades.
Pinsamt uppenbart. Och så kliché.
Alla jävlar tror att det handlar om dem.

Så larvigt.
Vi sa det aldrig.

Nu har vi glömt det.
Den är inte på hitlistor längre.
Inte vi heller.