skuldkänslor, eller skuldkänslor för bristen på skuldkänslor. det kanske är samma sak ändå.
jag är lycklig nu
den jag aldrig ville
spotify
injicerar vår låt rakt in i centrat
smärtar ner min klänning,
min bröstkorg lämnas öppen
ändå får den gå
på repeat
det finns en del av dig
som var en del av mig
som var en del av oss
och den var fin,
den var bra den var
nästan vacker
sedan första gången du
skrattade
och
som du sa,
en av de förbjudna gångerna
sedan första gången
du såg mig
jag tyckte väl du använde
en romantiserad saga
en schablon av verkligheten
men vem är jag att prata om dina känslor?
precis som att
vem var du att prata om
mina?
den lyckligaste av
nätter
blev måndagen
på den olyckligaste av veckor
en vecka som sträckte sig
gled med i sommaren
men bastille
åh bastille
kvällarna på klubben
då jag var som alla andra
en flicka i tonåren
mitt i ungdomen
utan bekymmer
utan skuldkänslor
han väntade och väntade
det är med en
febrigt glödande tärande flammande gnista
som jag minns
framtiden med dig
innan verkligheten med dig
brann och slocknade
skrumpnade till
ett förbrukat
aldrig