dagarna bländar mig nu för tiden
sliten, i ögonen som måste blunda
som att be, för att kunna se klart

klyschiga ord kanske, och vad vet jag
påminn er om att vargarna ylar likadant
när natten knackar på
så har det varit i flera hundra år
tiden går, medan vacker slentrian kvarstår

så jag vänder löv som fallit
när hösten kom
börjar om, och skapar mönster på marken
går upp till mitt fönster och tittar ner
Får dagar att passera med ögonen på glänt

medan vargflocken i skogen växer sig stark
och upphör samtidigt för att bli jord
i allas levande mark