det var du som vaknade
av höstsolen genom mitt fönster
morgonen bildade ett mönster
utav trianglar på vår vägg
världen såg oss gömda på vår kant
jag formade fingrarna till ljuset
och gjorde likadant

ditt hår var tovigt
och du hade sovit tungt
jag tror den bästa av gåvor
är att kunna sova lugnt

minns du snön under våra skor?
dina fotspår utanför där jag bor
jag lyssnar med vinden
och tror
att jag var liten
men att du växte mig stor