när det svartnar för mina ögon
får du månen att lysa i mina pupiller
så de sänder ljus ut till de mörkskygga fåglarna

tanken slår mig att
det bara krävs ett par smulor
för att göra någon glad

det är den som du är
brödsmulsflickan
i min ensamma värld

du tar tag i min hand så hårt och säger:
kom igen babe
det här är inte så svårt

Och jag stapplar med så gott jag kan
du visar mig vägen
och pekar den rakt fram

"gå den kära du
för början av allt bär alltid ett slut
jag kan gå den med dig
tills vi äntligen hittar ut"