Med vaggande krona hon strålar
samma sköna syn som ifjol
mot honom hon vingande
öppnar sig och porlar
minsann...
Och länge hade han
ståndaren väntat på
att hon pistillen
skulle bli klar...

Så att pollenkornen skulle få fäste
i detta lockande näste
för han skickar dem
ju så ståndsmässigt dit
då de i foderbladens brudsäng hamnat
och här han henne så innerligt famnat
då tur att kronbladen höll
som en skyddstäckande gardin
så inget skott utanför deras revir föll...