jag vill mycket hellre

vara en stjärna

som lyser upp 

nätternas mörker

än att vara en

tvåbent som drabbas

av diverse sjuka

sjukdomar som bara

ställer till allt

får leta efter allt

påminna mig själv

hundra gånger

glömma det viktiga

när jag går till läkare

hur många lappar

jag än skriver

så ser alla PRECIS

likadana ut

och det går inte

att rensa kontinuerligt

någonstans hemma

eller i väskan ens

ett tungt ok har 

jag fått i present

detta att vända

en störd förminskande

hjärna till att tro

att det hela bara är

ett positivt test

i raden av jordegrottans

alla prövningar

i en förvirrad kropp

där ingen adekvat

hjälp eller medicin

är uttänkt 

då finns det mer

hjälp att hämta

i  hemmiljö efter

65-årsdagen

men det förändrar

inte livet i stort

och smått

stegen i lägenheten

blir desamma

ångesten inför

bilkörningen till

landet 12 mil bort

där man ska hitta

vägar som är svåra

och nu ännu värre

då man stängt av

på grund av ombyggnad

infart till mig från E4:an

som aldrig varit särskilt

lätt då jag föredrar 

småvägar med tusen

och ett namn

ja HELT OLIKA

att hålla reda på

vägarnas namn

och vilket håll

de går eller kommer

ifrån

men jag tror

att det är svårt

att förstå för dem

som aldrig haft

problem med 

orientering

undar just om jag inte

fick diplom i skolan

eller var med

i en grupp på orientering

och tyckte det var kul

men i grupp förstås

där alla kan bidra

med det som just

DE är bra på