Solen lyser mig i ansiktet och jag tycker om att inte veta vad jag känner

Älvsjöhimlen speglas i dina ögon när
Du rynkar pannan och låtsas vara sur
Men jag ser igenom dig så som änglarna ser igenom molnen under varje regnskur

Och du vet att jag inte äger en endaste regnjacka,
alla mina kläder drar åt sig fukt som stannar
Om hon är kranen så är du vattenkannan

Någon annan ser allt utifrån,
som byggnadsställningarna när dom täcker mitt hus på dagen