jag lindar
ljus

runt
mina smärtande leder

lägger regnbågsfjädrar
i stjärnornas spann

salvia
renar min andning

slut dina ögonvingar
lyssna till nattens ljud
ej är dessa tassar mjuka ej är dessa det du tror
slut dina ögonvingar räds ej det släckta
ja – natten är släckt
inbäddad i regnfolkens stråk
stenarna sträcker händer in i kaskader
fontäner glittrar i natten
du lyssnar du säger ljuden är ej mjuka tassar
så säger du ty du har lärt dig dessa ord
du vet av de bilder du givits att dessa nattregn är vilda ostyriga
du har lärt dig att detta smattrande dessa stormande vindar
är hårda är mest liknande hagel
så lätt är att glömma att den att det vilket tillverkar motstånd
egentligen är den eller det vilket ej är mjukt
så slut dina ögonvingar
vänd ansiktet in i regnet
bli ett med regnet
upplev hur ditt ansikte sköljs rent
och detta ansikte är regnets samt är ditt
och vad spelar det för roll
spelar det en roll
ja
kanske är detta en teaterscen
allt är det i din
nakna
upplevande
blick

hon viskar träden trädens grenar
är förgrenade ändå ett träd
rötterna är förgrenade
ändå ett träd

visst håller skal samman
dock ej för att hindra dig

din stämma stiger

ljuder
över de stäckta markerna

din stämma
spräcker
skalens hårt hållna

så

synes vingar lyfta
ur klippornas reden

detta blå
manar
stämmorna

ur molnens händer

molnen
skingras ur din panna

molnen
vilka höljde
din smärta

detta blå
sömmar ömt

seglens revor

stämmorna

är trädens vaggvisor

dessa
håller varsamt din stämma

regnpärlor
hälls

ur spann kupade ur lera

eldarna
brände
bårdernas blå

dröm
vävare
dröm

floden i dina ögon
är väckt kommen till källans ur

ur
dina händer

skall
strömmarna vävas

böljande
vinröd

vävd i nattens mörka

hjärtats sånger
spann

trådar ur
djup

sländan lade de
i kvinnans händer

manteln höljer nu
vandrarens

stig

fingrar
komna

ur vingar
stigna ur eldblad

tecknen

tecknen

är puppans tråd

lindad i gräsets
spiraler
lagda
av

livhänder

fingrar bär pärlor
vikta av
hennes

längtan

längtans tårar skrudar
ängens plymer

daggen
kommen ur skymning

lagd i gryningen
glömd

släckta
är

natten ögon

lanternaträdens
knoppar slutna

i svepeblad
skimrar
karneol
ljus

kunde du
ana

min nalkandes
frånvaro