Sov nu sött i mina händer,
min ömma lilla Vemod
Även om det än inte är idag
Glöm inte bort att tro på dina andetag

Och sorger verkar alltid växa som ogräs,
och släppa sina fröer som maskrosor över världen
Det här är mina hemliga viskningar till dig

Lilla Vemods motgångar
Fula år är inte bara till för att passera revy
För askungar har liv av prövningar