En liten dikt till den syndfulla mänskligheten
Låt din skuggan falla för dagen släckt
Låt ej de glosögda skalla
Förgät de synder du ser förskräckt
Ty de är av mänsklighet alla
Vem vet om ondska, vem vet om hat
Som ej dess drag måst känna
Så dömdes odygd som adekvat
Utan att självrannsaka denna
I allt du sökte, men icke fann
Gavs ingen bid och emedan
Frustrerad åtrå som vettlöst brann
Ej utan åkomma sedan
Fly bort från elden du illa svedd
Låt sot och sår förbli din läxa
Jag vet din själsbild är illa sedd
Dock ingen fläckfri ur askan växa
Ta fatt i halmstrå't så torrt och skört
Må det för samvetsskuld bära
Förbjudna frukter din hand berört
Små tömda brygder i det vulgära
Låt din skugga falla för dagen släckt
Låt ej de glosögda skalla
Förgät de synder du ser förskräckt
Ty de är av mänsklighet alla