Kära Göteborg, jag älskar dig.

Jag älskar ditt omväxlande temperament som kan förvandla regn till solsken på ett ögonblick.

Jag älskar dina kullerstensgator som gömmer kaféer med gigantiska bullar och söta drycker. Dina ordvitsar och hur du bjuder på dig själv.

Hur du i hundratals år varit både en knytpunkt och en flyktväg. Hur du firar högtider och bjuder in till långa fester på sommarens småtimmar.

Din mångfald och samhörighet. Hur du alltid är dig själv men aldrig slutar utvecklas. Dina lugna gröna ytor och dina hektiska gator.

Dina kungliga nöjen.

Din aptit och nyfikenhet.

Jag älskar hur du är helt och hållet min men också så många andras, som en hemlighet utan ansvar.

Lukten av hav, färgen på gamla spårvagnar och ljudet av annalkande hjälp.

Jag älskar att åka över Älvsborgsbron och se båtar anlända på ena sidan och fåglar avta i fjärran på den andra. Men mest av allt älskar jag dina invånare. De fantastiskt fina människorna som kallar dig sitt hem.