Häromdagen gjorde jag en ovanlig upptäckt. En sån där som man nog bara gör en gång i livet;
Jag börjar bli gammal.

Det var en nyhet som kan sammanfattas så här:

1. När jag lyfter på armarna korvar sig skinnet över axlarna.
2. När jag sträcker på halsen avslöjar sig ränder. Från förra sommaren.

Är det svaret på varför gamlingar har dubbelhaka och kutrygg?

Det kan tyckas vara petitesser, men utöver detta fick jag även dra ut en tand i tisdags.

Som en fortsättning på denna upptäckt har jag börjat intressera mig för nyheter som gäller pensionärer. Idag kunde man läsa om bristen på äldreboenden. "Bäst att komma dit innan man dör, då är det ju för sent", sa en man på 74. Han har redan stått i kö en längre tid. Vilket är en paradox, eftersom tiden liksom är själva problemet.

Här hemma har vi en gemensam linje för ålderdomen;

Vi ska knarka loss. Leva livet och dö med flaggan i topp! Bristen på åldringshemsplatser kommer inte vara något problem om fler fattar att dö i tid!