Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Huset; Fyllning

 

Betonggruset som följer med mig in.
Det är dags att bila bort, bygga nytt.

Trappstegens inuti.

Jag får en skymt av tegel när jag böjer mig fram och kikar in i hålrummen. Ser lager på lager, men det innersta röjer sig ej. Sätter mig på ett steg där mittemellan och misstänker armering. Ämnar avslöja stenbumlingarna från närliggande fält, runt en kärna av tegelfrossa.

På hallgolvet, en pulvergrå knasterfilt. 
Damm och avtryck, tills solen går ner.




Fri vers (Fri form) av Infinita
Läst 247 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-05-23 21:04



Bookmark and Share


  petter rost
Ett märkbart skimrande nedslag i en – stund! Liksom plötsligen, från ingenstans, utan anledning. Ett språk som både går med och samtidigt vänder tvärt och bland grus, pulver och damm är det ju stenbumlingarna som väger – och solen går ner...
Också dikten som helhet är som ett sprött ägg av motsatta krafter – håller mig fast och säger: noli me tangere.
2018-05-25

  cilax VIP
Ouch!
2018-05-24
  > Nästa text
< Föregående

Infinita
Infinita